Titel: This is how you lose the time war
Författare: Amal El-Mohtar och Max Gladstone
Publikationsår: 2019
Genre: Science fiction
Format: E-bok
Sidor: 208
Första mening: When Red wins, she stands alone
4 saker jag gillade med boken: Det uttrycksfulla språket; att mycket av boken berättas i brevform; världen, som är den perfekta blandningen mellan detaljerad och oförståelig; längden.
Betyg: ⭐⭐⭐⭐

Handling

Among the ashes of a dying world, an agent of the Commandant finds a letter. It reads: Burn before reading. Thus begins an unlikely correspondence between two rival agents hellbent on securing the best possible future for their warring factions. Now, what began as a taunt, a battlefield boast, grows into something more. Something epic. Something romantic. Something that could change the past and the future.

Goodreads

This is how you lose the time war är en kortroman som handlar om Red och Blue, som slåss på motsatta sidor av ett krig som utspelar sig genom tiden och över flera olika universa. En dag börjar de skicka hemliga brev till varandra, och något som till en början bestod av hånfulla meddelanden utvecklas snart till något helt annat.

Recension

Detta är en bok som både vinner och förlorar på att den bara är 200 sidor lång:

El-Mohtar och Gladstone lyckas bygga upp en intressant och unik värld, där de bara förklarar tillräckligt mycket av hur den fungerar och vad som egentligen händer för att läsaren inte ska gå helt vilse. Samtidigt lämnar de tillräckligt mycket oförklarat och oförståeligt för att skapa en slags spänning i berättelsen – man får t.ex. inte en klar bild av vad kriget som utkämpas egentligen handlar om. Hade boken varit längre hade världen av nödvändighet också blivit mer detaljerad, men detaljerna är ju inte det viktiga i berättelsen, utan det är själva kärlekshistorien som står (och bör stå) i fokus.

Jag gillar att berättelsen i stora delar berättas i brevform, det tillför något speciellt att få uppleva personer som lär känna varandra i brev, utan att mötas i verkligheten. Jag älskar också formen breven tar, istället för penna och papper skrivs t.ex. ett av breven i form av ett frö, som mottagaren måste äta för att kunna läsa. Men, här är också en av nackdelarna med att boken är så kort – hela relationen mellan Red och Blue blir liksom inte riktigt helt insåld för mig – efter ett fåtal brev är de plötsligt kära i varandra trots att de tidigare varit fiender. En längre bok hade nog lyckats underbygga kärlekshistorien bättre.

Språket i denna bok är helt fantastiskt, det är väldigt uttrycksfullt och stämningsfullt, och det är verkligen en bok där det är tänkt att man ska ta sin tid att läsa den och liksom smaka på formuleringarna i breven Red och Blue skickar till varandra. Och det är något som passar perfekt i en sån här kort bok – det blir verkligen en upplevelse att läsa den.

Rekommendation

I slutändan är vinsterna med denna bok störst, och jag kan verkligen rekommendera den till alla som är ute efter en kort och unik läsupplevelse!