Sleeping Giants av Sylvain Neuvel

Titel: Sleeping Giants
Titel svenska: Sovande jättar
Författare: Sylvain Neuvel
Publikationsår: 2016
Genre: Sci-fi
Format: Pocket
Källa: inköpt för några år sedan
Sidor: 376
Serie: Del 1 i Themis Files
Första mening: It was my eleventh birthday.
3 saker jag gillade med boken: att historien berättas i form av intervjuer; hur väl man lär känna karaktärerna utifrån dessa intervjuer; bokens koncept kring vad som skulle hända om man hittade en robot som inte tycks vara tillverkad på jorden.
Betyg: ⭐⭐⭐

Handling

I form av intervjuer mellan den namnlöse intervjuaren och bokens huvudpersoner berättas historien om fysikern Rose Franklin och hennes kollegor, som tillsammans försöker lösa mysteriet med den gigantiska metallhand hon hittade som ett litet barn. Hur hamnade den i ett hål i marken i South Dakota? Vart kommer den, och den främmande metall den består av, ifrån? Vart finns resten av delarna av vad som måste vara en gigantisk robot? Och vad har den roboten egentligen för syfte?

Recension

Jag läste Sleeping giants för några år sedan, men fortsatte inte i serien till fördel för andra böcker som verkade mer intressanta just då. När jag i veckan blev sugen på att läsa andra delen insåg jag att jag behövde fräscha upp mitt minne av vad som egentligen hänt i seriens första bok och bestämde mig för att läsa den igen.

Jag gillar denna bok, den är snabbläst och spännande. Jag tror att mycket av detta är tack vare formatet den är skriven i, där historien berättas i med hjälp av intervjuer mellan den mystiske och namnlöse intervjuaren, som verkar ha obegränsat med makt och övriga karaktärer. Detta skapar ett driv i boken som gör att det är svårt att lägga den ifrån sig. Jag uppskattar att som läsare få boken händelser återberättade i intervjuer först efter saker har skett. Jag uppskattar även karaktärerna, och det är imponerande hur väl man kan lära känna dem bara utifrån ett fåtal korta intervjuer – man får trots det en förståelse för hur de är som människor. Nackdelen är dock att karaktärerna inte uppvisar någon större karaktärsutveckling under bokens gång – de är samma personer i bokens början som några år senare vid bokens slut, trots att så mycket har hänt. Trots att boken kan vara svår att lägga ifrån sig tycker jag även att att man inte får någon större känslomässig koppling till historien och karaktärerna. Man vill veta vad som kommer hända, men man bryr sig samtidigt inte så mycket om vad som kommer att hända.

Jag tror att denna typ av sci-fi är den jag uppskattar mest, när den är relativt minimal. Boken är skriven som att den skulle kunna utspela sig imorgon, om vi helt plötsligt började hitta gigantiska robotdelar som inte verkar vara tillverkade på jorden, och inte i en framtid där vi färdas genom rymden i ljusets hastighet och skjuter lasrar på varandra. Den teknologi och vetenskap som används känns helt enkelt realistisk.

Jag är trots bristerna glad att jag läste boken igen, och ser fram emot att sätta tänderna i nästa del i serien!

Rekommendation

Jag gillar böcker som är skrivna i ett lite ovanligt format och inte bara består av en linjär berättelse. Vet man med sig att man inte uppskattar böcker som är skrivna i form av brev, chattloggar, eller som här, intervjuer, är kanske inte Sleeping giants det bästa valet. Har man läst och gillade formatet på Illuminae (som var en av mina favoritböcker 2020) kommer man nog också gilla denna bok!

Leave a Reply