The Way of Kings av Brandon Sanderson

Titel: The Way of Kings
Författare: Brandon Sanderson
Publikationsår: 2010
Genre: Fantasy
Format: E-bok
Sidor: 1007
Serie: Del 1 i The Stormlight Archive
Första mening: Kalak rounded a rocky stone ridge and stumbled to a stop before the body of a dying thunderclast.
5 saker jag gillade med boken: Världen som Sanderson skapat; hur genomtänkt och detaljrik världen och historien är; karaktärerna; och faktumet att en bok på över 1000 sidor ändå inte kändes för lång
Betyg: ⭐⭐⭐⭐⭐

Handling

Roshar is a world of stone and storms. Uncanny tempests of incredible power sweep across the rocky terrain so frequently that they have shaped ecology and civilization alike. Animals hide in shells, trees pull in branches, and grass retracts into the soilless ground. Cities are built only where the topography offers shelter.

It has been centuries since the fall of the ten consecrated orders known as the Knights Radiant, but their Shardblades and Shardplate remain: mystical swords and suits of armor that transform ordinary men into near-invincible warriors. Men trade kingdoms for Shardblades. Wars were fought for them, and won by them.

Goodreads

I Way of Kings följer man ett antal olika karaktärer som lever i en krigsdrabbad värld, fylld med människor, växter och djur anpassade att överleva de starka stormar som slår till med jämna mellanrum. Till största del står tre karaktärer i centrum: Kaladin, en före detta soldat, numera slav, som försöker överleva i en värld där ingen bryr sig om huruvida han lever eller dör; Shallan, en ung adelsdam som vill bli lärling till vetenskapskvinnan Jasnah, för att i hemlighet stjäla hennes Soulcaster, som tillåter användaren att utföra magi; och Dalinar, prinsen som är krigstrött från kriget som startades för att hämnas mordet på hans bror, den tidigare kungen. Och i bakgrunden till deras respektive berättelser blir man snart varse en växande oro i världen, som hintar om återkomsten av en stor ondska man trott blivit besegrad för tusentals år sedan.

Recension

Ett av Sandersons största kännetecken är hans förmåga att skriva böcker med färgstarka och levande världar och karaktärer, intressanta och unika magisystem, och en intressant historia – och det lyckas han verkligen med i denna bok. Världen och magisystemet känns unikt, och Sanderson skapar en förståelse för karaktärerna, som verkligen känns som att de har ett driv och ett djup – de känns verkliga helt enkelt, och är karaktärer man verkligen hejar på. Jag gillade verkligen Kaladin, som känns som den perfekta motvillige hjälten, som man bara vill ska lyckas med allt han tar för sig. En annan favorit var Jasnah, som inte har några egna kapitel utan som man främst får lära känna genom Shallans upplevelser. Hon är en smart, stark, bad-ass kvinna som inte skäms för den hon är. I ett kapitel har hon en fantastisk utläggning om victim blaming, och som den forskare jag är kan jag inte annat än identifiera mig med en annan vetenskapskvinna!

Tydligen planerade Sanderson denna bok under 10 år innan han faktiskt skrev den, och det märks verkligen. Allt känns uttänkt, och varje liten detalj känns nödvändig, för att inte säga genomtänkt. Utöver att skapa en levande värld bidrar detta till förhöja läsupplevelsen – det finns så mycket som inte är uttalat i boken (t.ex. vad är egentligen den onda makten i boken), men eftersom man vet hur genomtänkt hela boken är håller man sig ständigt på tårna, och man försöker pussla ihop vad alla händelser och detaljer egentligen kan betyda. Jag gillar att göra förutsägelser kring vad olika saker betyder och vad som ska hända, och det finns lite som slår känslan när en av ens gissningar visat sig vara korrekta. Sen får man ju som läsare inte svar på allt i denna boken, vilket skapar ett otroligt driv att fortsätta läsa nästa bok i serien.

Något annat jag lade märke till som jag verkligen uppskattade var hur händelser i ett kapitel, från en persons synvinkel, förklarade något som hänt i en annan karaktärs kapitel, eller ökade förståelsen för något som skedde några kapitel senare för en annan karaktär. I stora delar av boken befinner sig de olika karaktärerna långt ifrån varandra, både geografiskt och händelsemässigt, men världen, karaktärerna och deras historier känns ändå mer sammankopplade, när något som nämns nästan i förbigående i ett Dalinar-kapitel är viktigt för och förklarar något som sen sker i Shallans kapitel. Det är svårt att ge konkreta exempel på detta (speciellt om man vill undvika spoilers), men det var något som utökade läsupplevelsen för mig.

Det går ju heller inte att prata om Way of Kings utan att nämna Sandersons beskrivning av psykisk ohälsa som t.ex. depression – jag och många andra tycker att han på ett så bra sätt representerar karaktärer med psykisk ohälsa, hur de drabbas av den och hur de påverkar karaktärerna, på ett verklighetstroget sätt.

Rekommendation

Har du läst något av Sanderson innan och gillat det? Läs genast denna serie! Har du inte läst Sanderson, men är nyfiken på hans böcker? Börja med att läsa Warbreaker (går att läsa gratis på Brandon Sandersons hemsida), och om du gillar den kommer du nog gilla även denna! Gillar du fantasy, men har inte varit nyfiken på hans böcker? Läs Warbreaker! Gör det bara! Gillar du inte fantasy? Läs inte Brandon Sanderson.

Leave a Reply