Rebecca av Daphne du Maurier

Titel: Rebecca
Författare: Daphne du Maurier
Publikationsår: 1938
Genre: Roman
Format: E-bok
Källa: Storytel
Sidor
: 449
Första mening: Last night I dreamt I went to Manderley again.
Fyra saker jag gillade med boken: du Mauriers sätt att dra in mig i boken, och sättet hon får mig att bry sig om karaktärer jag egentligen inte gillar speciellt mycket; den obehagliga stämning som byggs upp i boken, trots att den inte är läskig på något sätt; den andra halvan av boken efter det stora avslöjandet.
Betyg: ⭐⭐⭐⭐

Handling

The novel begins in Monte Carlo, where our heroine is swept off her feet by the dashing widower Maxim de Winter and his sudden proposal of marriage. Orphaned and working as a lady’s maid, she can barely believe her luck. It is only when they arrive at his massive country estate that she realizes how large a shadow his late wife will cast over their lives–presenting her with a lingering evil that threatens to destroy their marriage from beyond the grave

Goodreads

Som de flesta spänningsromanerna är detta en bok som bygger på att läsaren inte vet så mycket om handlingen i förväg, så beskrivningen från Goodreads är en bra sammanfattning av ungefär vad som är att vänta.

Recension

Jag är verkligen imponerad över du Mauriers sätt att bygga upp sin historia: I början av boken var jag ganska frustrerad på den namnlösa huvudpersonen, den nya fru de Winter. Hon framställs som barnslig, svag och foglig, med en tendens att fantisera alldeles för mycket. Samtidigt gör dessa karaktärsdrag, och det som händer i historien att jag inte kan låta bli att sympatisera med henne – jag får en sådan förståelse för henne att jag inte kan låta bli att heja på henne senare i historien. På samma sätt bygger du Maurier upp karaktärerna och handlingen och den obehagliga stämningen i första halvan av boken på ett sådant mästerligt sätt att det blir omöjligt att lägga ifrån sig den när man kommit till andra halvan. Och den andra halvan av boken är oemotståndlig i sitt sätt att orsaka ett ordentligt adrenalinpåslag, och få mig att heja på karaktärer som egentligen inte förtjänar det.

Trots detta går det inte att förneka att första halvan av boken är ganska långdragen och tråkig. Det blir lite för många långa beskrivningar av omgivningarna – i första kapitlet beskrivs en färd längs uppfartsvägen fram till godset Manderley över flera sidor, med en grundlig genomgång av alla träd och blombuskar längs vägen. Ibland skummar jag rentutav lite. Men när det stora avslöjandet väl kommer är jag helt fast. Faktum är att det tog mig kanske 10 dagar att läsa de första 200 sidorna, men resten läste jag på en dag!

Av någon anledning känns det som att jag inte borde gilla Rebecca så mycket som jag gör, bl.a. eftersom den länge kändes lite för tråkig, men jag kan inte låta bli att göra det.

Rekommendation

Jag vill såklart rekommendera Rebecca till alla, men vet man med sig att man har svårt för klassiker eller böcker med mycket beskrivningar är kanske inte detta helt rätt bok. Men man kan ju alltid läsa den ändå, för den spännande upplösningens skull!

Leave a Reply