Jag vill uppleva den där känslan som fick Jamie i Love Actually att på julafton åka tillbaka till Frankrike och fria till en kvinna som han knappt pratat med. Den där känslan som gör det nödvändigt att flyga över ett helt hav för att träffa någon man bara pratat med i telefon. Den där känslan som gör att man ställer sig utanför någons fönster och spelar en låt av Peter Gabriel på en boombox som hålls över huvudet. Känslan som får en att göra och säga larviga saker, utan att man behöver bry sig. Den där känslan av att man skulle kunna göra vad som helst och ändå fortsätta vara älskad. Den. Vill jag hitta.