Igår var jag på en av de trevligaste festerna på länge. Men det ska jag inte skriva någonting om, för detta är inte en jäkla dagbok.

Istället ska jag skriva om en kärlekshistoria. Den där speciella kärlekshistorien bland tusen andra som får dig att tro på kärleken igen. Och även fast den inte är unik får den dig att tycka att alla andra historier är vanliga.

Den handlar om flickan som åker till ett annat land för att träffa någon hon aldrig träffat förut. För att hon känner att hon måste. För att det är livsviktigt att hon får träffa just honom, just nu.

Mer än att de nu för tiden är världens finaste par vet jag egentligen inte. Jag vet bara att det är vackert. Och att jag ibland önskar att något liknande vore mitt. Men man kan inte alltid få allt, och jag unnar verkligen världens bästa Johanna det hon har. För hon är något i världsklass!

Om man känner för att läsa Johannas blogg kan man göra det här

Dagens låt: Sigh no more, Mumford & sons.