december21
Jag har fortfarande inte börjat blogga igen. Jag skriver bara för att jag känner för det. Sådeså!
Vilka människor får egentligen dyka upp i ens drömmar? Det är helt normalt att drömma om sin mamma eller bästa vän, trots att de kanske gör något som är fullständigt galet. Det är okej att drömma om människor som man träffat några gånger, det kan ses som normalt att drömma om valfri hollywood-kändis. Speciellt som nämnda kändis påstår att man är bäst. Men det är väl inte okej att drömma om någon man inte känner, aldrig har sett, och bara vet någonting om för att personen i fråga har en blogg som man läser? I nattas firade jag nämnda persons födelsedag, och allt var som vanligt, som om vi känt varandra halva livet. Nu är han visserligen en av mina favoritbloggare, men jag kommer nog aldrig i hela mitt liv fira hans födelsedag. Men det var en trevlig fest i alla fall.
Titellåt: Dream a little dream of me, Ella Fitzgerald.
december21
Dagens lärdom: Om man sjunger ett medley fullt med kärlekssånger uppe på en elefant får man alltid tjejen. Åtminstone om hon är en kurtisan
Dagens låt: Elephant love medley, Ewan McGregor och Nicole Kidman.
december20
Dagens absurda: Brittany Murphy är död. Jag kan inte säga att jag har någon direkt relation till henne varken som människa eller skådespelare. Men det är fortfarande tråkigt, det är fortfarande konstigt. När det är så många andra kändisar som dött i år.
Alltid absurt: Att Heath Ledger är död
Dagens låt: Skinny love, Bon Iver.
december19
Bra saker idag:
Coldplay och hollandaisesås.
Låt just nu: A message, Coldplay.
december17
Varför har man en blogg om man inte delar med sig av saker man tycker är bra? Detta är inget återvändande, jag har fortfarande inget att skriva. Jag ville bara dela med mig av någonting som någon annan skrivit, som jag tyckte var bra.
One day Alice came to a fork in the road. and saw a Cheshire cat in a tree.
“Which road do I take?” she asked.
“Where do you want to go?” was his response.
“I don’t know,” Alice answered.
“Then” said the cat, “it doesn’t matter.”
Lewis Carroll