Jag har ingenting kvar att säga just nu. Jag har ingenting kvar att skriva om längre. Varken i bloggen eller någon annanstans.

Jag har länge varit väldigt stolt över min blogg. Jag har tyckt att jag skrivit vettiga och roliga inlägg som inte bara handlar om vad jag gjort under dagen. Jag har alltid älskat att skriva och har länge velat bli författare. Trots detta var det månader sen jag faktiskt skrev någonting som jag vill att någon annan ska läsa. Jag vet inte vad förändringen som skett beror på, jag vet bara att den inträffat.

Jag kan inte säga att jag någonsin känt något krav eller tvång på att skriva, varken i bloggen eller någon annanstans. Skrivandet har kommit naturligt. Nu gör det inte det längre. Nu tänker jag ofta på hur tråkig jag är som inte skriver någonting. Ibland ger det mig ångest. För jag vill vara den där roliga människan som skriver intressanta saker. För jag vet att jag kan vara sån. Jag har tappat bort det någonstans.

Så jag tror att jag måste ta en paus ifrån tvånget. För då kanske jag kan hitta tillbaka till det roliga igen. Kanske kan jag till och med börja skriva på något viktigare än en blogg.

Så. Detta är inte slutet. Det är bara en paus. Och en upprensning. De inlägg jag inte gillar försvinner på obestämd tid. Antagligen för alltid. Och de inlägg som finns kvar är sådana jag vill skriva hela tiden.

Vi ses på andra sidan!