Ibland har man turen att stöta på böcker som verkligen förändrar ens liv. För ganska exakt en månad sen rekommenderades en sådan bok till mig. Jag är väldigt dålig på att skriva recensioner i allmänhet och bokrecensioner i synnerhet. Men jag ska försöka ändå. För ni måste verkligen läsa denna bok.

Ishmael heter boken, den är skriven av Daniel Quinn, och handlar om en man som läser en annons där en lärare söker en elev med en önskan om att rädda världen. När mannen svarar på annonsen visar det sig att läraren är en stor gorilla vid namn Ishmael. Och undervisar oss, det gör han verkligen. Genom Ishmaels föreläsningar får vi lära oss historien om hur människan blev människa och om exakt var vi började att göra fel. Och hur vi ska göra för att rätta till allting igen.

För det är något fel med mänskligheten. Vi har denna otroligt vackra planet full med underbara platser, unika djur och fantastiska växter. Och det enda vi är intresserade av är förstörelse. Vi hugger ner alla skogar, smutsar ner alla hav, dödar alla djur och utnyttjar all växtlighet. Utan att tänka på konsekvenserna eller på framtiden. Genom att leva för idag, för imorgon, för nästa år, glömmer vi bort att våra barn ska leva om 50 år, att våra barnbarn ska leva om 100. Vi glömmer att det om 1000 år kommer att finnas människor som även de behöver ren luft, fräscht vatten och någonting att äta. Vi glömmer att det om 1000 år kommer att finnas djur som behöver ren luft, fräscht vatten och någonting att äta.

Ishmael har varit mitt sätt att upptäcka detta. Boken har fått mig att inse att mänskligheten just nu befinner sig i krig mot jorden. Men den har också gett mig ett sätt att ändra mig själv och kanske vända denna trend. Och jag tänker börja med att rekommendera denna bok, antagligen den viktigaste bok många, även jag, kommer att läsa. Läs den! Tänk på vad den har att säga. Rekommendera den vidare. För ännu är det inte för sent. Ännu finns det en chans för den där människan som kommer födas om 1000 år att andas, släcka sin törst och stilla sin hunger.

Ishmael finns bland annat att köpa här.

Jag har läst någonstans att det man stör sig och irriterar sig mest på hos människor ofta är det som man känner igen i sig själv. Den ovana som man finner mest irriterande hos någon annan är helt enkelt den ovanan som man själv har. Vilket måste innebära att jag är sjukt högljudd, otroligt elak, väldigt gnällig, får allt jag vill ha genom att gråta och skrika, är otroligt manipulativ, kräver ständig uppmärksamhet, byter bästa vän varje vecka och är helt dum i huvudet. Jag hatar nämligen barn.

Just nu i denna stund är jag på sjukt bra humör av olika anledningar. Jag ska försöka hålla kvar i denna känsla till en dag som denna:

The day is cold, and dark, and dreary;
It rains, and the wind is never weary;
The vine still clings to the mouldering wall,
But at every gust more dead leaves fall,
And the day is dark and dreary.

My life is cold and dark and dreary.
It rains and the wind is never weary.
My thoughts still cling to the mouldering past.
And youth’s fond hopes fall thick in the blast.
And my life is dark and dreary.

Be still, sad heart and cease repining
Behind the clouds is the sun still shining
Thy fate is the common fate of all
Into each life some rain must fall
Some days must be dark and dreary.

The Rainy Day, av Henry Wadsworth Longfellow.