“Everyone wants to be Cary Grant. Even I want to be Cary Grant.” - Cary Grant

När ska vi inse att alla de där människorna som verkar vara helt perfekta, och som verkar leva helt perfekta liv, i själva verkat är precis lika fulla med fel som alla vi andra?

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Väldigt små saker kan göra en människa löjligt lycklig. Det kan vara ett leende, en solig dag, bra resultat i vad som helst egentligen, doften av nyskurade golv, känslan av nytvättade sängkläder, en växt som börjar gro. En god måltid med trevligt sällskap, en katt som kryper upp i ens knä. Att vakna klockan 5 en söndagsmorgon och veta att man får somna om. Doften av grillat, av nyklipptgräs, av regnvåt asfalt. En kram från en kompis, en kyss från den man älskar. Eller tanken på att man om 34 dagar kommer få se ett av sina absoluta favoritband live.

På ett av mina favoritbands hemsida kan man ladda ner en alldeles egen kopia av liveskivan LeftRightLeftRightLeft helt gratis och lagligt, i väntan på Roskilde. Mitt tips är att göra det per omgående! För de som undrar vilket ett av mina absoluta favoritband är, följ länken!

Ibland måste man omfamna den där extremt medelålders-svenska personen som gömmer sig i alla våras inre. Därför säger jag:

Vilket väder vi har fått!

Den enda nackdelen med självbedrägeri är att det är väldigt svårt att lura sig själv. Annars kan det vara ganska skönt att slippa vara sig själv en stund. Verklighetsflykt är ju trots allt det som de flesta eftersträvar. Det kan vara genom droger, alkohol, bön, sång, böcker, musik, filmer, spel, alla har någon metod för att glömma sig själva. Vissa metoder är bättre än andra, men så länge man kan få strunta i sina minnen, sina drömmar, sina förhoppningar, sina farhågor, sina tankar, i en stund är vi beredda att göra ganska mycket. Ganska snart är man dock tillbaka i sin verklighet, och kan inte låta bli att tänka på hur annorlunda allt var för ett år sen, och hur långt man har kommit ifrån att befinna sig på den platsen.

Jag förstår mig på människor som tycker att studenter är högljudda och jobbiga. Får de minsta droppe alkohol i sig pratar de vanligtvis tio gånger högre än vanlig ljudnivå, skränar med i låtar de egentligen hatar och skrattar åt saker som på inget sätt är roliga. De smutsar ner, är respektlösa och tänker sig inte för innan de gör saker. Ibland skadar de sig själva, andra gånger sårar de andra. De verkar inte ha någon förståelse för andra, ”normala” människor och är helt enkelt allmänt påfrestande. Trots att jag själv är student kan absolut hålla med om att studenter kan vara riktigt irriterande. Fast bara när jag själv är helt nykter.

Meep!

Föreställ er känslan i magen. Av fladdrande fjärilar. Myrorna i armarna och benen som gör att man inte riktigt kan sitta stilla. Leendet på läpparna som ständigt vill titta fram. Tankarna som cirkulerar runt i samma banor. Tänk er faktumet att man älskar den tiden man har, när man precis lagt sig, för att ligga i sängen och tänka på olika framtidar. Tänk på dagarna som känns mycket roligare, och solen som alltid tycks skina. Tänk er att vara kär. Vad underbart det är att vara just det. Löjligt nyförälskad.

Ja, det hade varit fint att få vara det.

En löjlig bild på ett hjärtformat körsbär. Till och med det är fint i mina ögon vid det här laget. Nämnde jag att jag inte är bitter?