En dag ska allt det där som jag vill ha bli mitt. Nu nöjer jag mig dock med sömn.

Så här börjar en av de bästa böckerna jag läst:

If you really want to hear about it, the first thing you’ll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied before they had me, and all that David Copperfield kind of crap.

En annan väldigt bra bok börjar så här:

Whether I shall turn out to be the hero of my own life, or whether that station will be held by anybody else, these pages must show.

Lite längre på första sidan dyker följande meningar upp, som jag önskar att jag hade skrivit själv:

I was a posthumous child. My father’s eyes had closed upon the light of this world six months, when mine opened on it.

Extrapoäng till alla de som vet vilka böcker dessa meningar är hämtade ifrån(fuska inte nu).

Jag försökte skriva ett inlägg om serien Band of Brothers, och om hur underbar den är. Jag fick dock inte något vettigt nedskrivet, förutom en bra titel(även om jag hatar Kent). Så istället för att skriva någonting om den tänker jag insistera på att ni skaffar er en egen kopia av de tio avsnitten och tittar på dem. Flera gånger. Gör det medan jag kollar på min kopia. Men andra ord nu.

Band av Bröder

Det är lycka att kliva utanför dörren och inse att hela Ryd är överfyllt av studenter som grillar, skrattar, spelar volleyboll och njuter av solen. Då inser man att det är våren som har kommit! Och då kan man nästan glömma hur jobbigt det är att hela Ryd är nedlusat av studenter som sprider rökos, låter alldeles för mycket, kastar bollar på en när man är på väg någonstans, eller bländar en med kritvita ben.