När jag blir stor ska jag bli lång och kurvig, och ha långt, lockigt, fladdrande korpsvart hår. Jag ska ständigt gå klädd i klänningar som kramar min nätta figur, och visar mer än vad de döljer. Jag ska vara framgångsrik och inflytelsefull, och arbeta som advokat/läkare/lärare/arkitekt/fotograf/journalist/författare. Den enda jag egentligen kommer sakna i livet, kommer vara mannen i mitt liv.

En dag ska jag dock, som av en händelse, träffa en lång muskulös gentleman med breda axlar och smala höfter, och vi kommer rent instinktivt dras till varandra. Han kommer att vara fyndig och smart, men framför allt rik. Inom loppet av några dagar kommer vi båda vara dödligt förälskade, och inse att vi kommer älska varandra för evigt.

Dock kommer ett mindre problem dyka upp, i form av en olycka/ett missförstånd/avundsjuka rivaler/något annat oförutsett. Ett tag kommer vi båda vara djupt olyckliga, och säkra på att vi aldrig kommer få varandra. Det kommer gå några dagar utan att vi varken träffas eller pratar med varandra. Jag kommer tro att han absolut inte kan älska mig.

Men så, som genom ett trollslag, kommer allt att ordna sig. Det kommer inte längre finnas några moln på vår gemensamma himmel, och jag kommer, darrande av återhållen åtrå, luta mig mot hans starka bröst. Sen kommer våra läppar smälta ihop i den mest underbara kyss någon någonsin upplevt.

Innan vi hinner ta oss längre än till några näst intill oskyldiga smekningar och kyssar kommer dock allt fade:a ut, med en sista mening om hur vi har hela livet framför oss, och att ni kan ge er tusan på att det kommer blir tusen gånger lyckligare än vad ni någonsin kunnat drömma om.

Ungefär så här kommer vi se ut. Lägg speciellt märke till det stadiga bröstet, som jag kommer luta mig mot otaliga gånger…

Tre stycken fullkomligt normala saker som ger mig klumpar i magen:

• Att vara tvungen att tvätta. Jag hatar att tvätta, speciellt ensam. Det är tråkigt, och dessutom mycket frustrerande att inte kunna boka tvättstugan.
• Att handla, då främst matvaror. Jag vet inte varför, eller vad det beror på, men det är något i grunden fel med att ge sig av ensam och köpa frukt.
• Tid. Och då ungefär allt som har med tid att göra. Jag vill ständigt veta vad klockan är, om jag gör något jag verkligen gillar kan jag inte låta bli att räkna ner hur många minuter som är kvar av det roliga. Plus hela grejen med att bli äldre. 22 år är fasen asgammalt.

Två fullkomligt normala saker som gör mig löjligt lycklig:

• Snö. Speciellt den första snön som kommer där någonstans i december.
• Potatismos. Varje dag som det vankas potatismos går i lyckans tecken.

En speciell sak som jag inte bryr mig speciellt mycket om:

• Att gå på bio. Jag har inget som helst problem med priset. Det jag ogillar är utbudet, och alla andra människor som envisas med att gå och se samma filmer som jag.