Någon slags nedräkning började nu. Jag vet inte hur länge den kommer hålla på, eller hur bra jag kommer klara den. Jag vet dock syftet med den, och jag vet att jag behöver den. Denna paus.

Nej, ingen bloggpaus. Inget eller ingen får mig att sluta blogga. I alla fall så länge jag vill fortsätta.

Jag är fortfarande seg efter att ha varit på kravall i torsdags. Inte bra när man hade planerat att plugga hela helgen. Visserligen har jag läst en del i Mikrobiologi-boken, men känner mig i alla fall inte speciellt mycket klokare. Jag ska vara mycket duktig imorgon istället, och ta igen detta. Eller inte.

…är stenlagd med goda föresatser.
  Men jag ska lyckas med att ge mig själv en vecka. Det har jag trots allt lovat.

Alla dagar då man köper 5 nya böcker är bra dagar. Speciellt om man köper dem på bokrean, och därför får dem några hundralappar billigare.

Dagens inköp:
En man utan land, Kurt Vonnegut
Räddaren i Nöden, J.D. Salinger
En god gärning, Kate Atkinson
Öster om Eden, John Steinbeck
Martin Bircks ungdom, Hjalmar Söderberg
Cider tills ikväll(måste ju tvätta bort min numera mycket litterära stämpel. Sådana kan man inte springa runt med på kravall)

Vad ska man göra när man ser någon som man känner igen? Är det någon man faktiskt känner, eller är bekant med är det rätt självklart att gå fram och hälsa, och kanske snacka lite skit. Men vad gör man om man inte känner personen, utan bara känner igen honom eftersom man läser personen i frågas blogg? En av de bästa bloggarna man läser dessutom. Går man fram och hälsar? Ber man om en autograf? Ger man beröm? Eller cyklar man bara vidare till skolan?(det gjorde jag)
  Tala om för mig hur jag ska bete mig, så jag vet hur jag ska göra nästa gång jag ser honom…

Allt som händer runt omkring en kan tolkas på ett eller annat sätt. Saker som betyder något speciellt för mig, kan betyda något helt annat för någon annan. Detta helt beroende på alla de saker som gjort oss alla till individer, uppväxt, familj, vänner, och liknande.
  En persons ord, uttalade utan någon som helst mening, kan få mig att vara glad i över en vecka. En annan persons handlande, som egentligen inte betyder någonting, kan få mig att bli förtvivlad.
  Ord kan tolkas för att få så positiv mening som möjligt. Speciellt av mig, eftersom jag vill vara lycklig, och dessa ord gör mig lycklig. Det är svårt att vara realistisk när det är ens eget liv som står på spel. Saker som inte betyder något får plötsligt jättestor mening, saker som egentligen betyder väldigt mycket blir meningslösa. Antingen för att man inte lägger märke till dem, eller för att man väljer att ignorera dem.
  Vad betyder egentligen en kommentar som får mig att tro att allt kommer ordna sig? Kommer allt bli bra, tolkar jag orden rätt? Betyder de ingenting, var de inte ens genomtänkta och för länge sedan bortglömda?
  Jag har tröttnat på allt detta tolkande. Det gör mitt liv till en berg- och dalbana, som far fram aningen för snabbt. Just nu behöver jag människor som talar klarspråk, och som talar om för mig något av det jag har att vänta.

Men visst är det jobbigt när människor som man känner läser orden man skriver. För nu talar jag klarspråk(enligt mig i alla fall), och jag är inte överdrivet förtjust i det. Jag vet inte ens om jag borde publicera inlägget, i alla fall inte just nu. För jag lämnar ut mig till människor som på ett eller annat sätt styr min lycka. Och jag är rädd att alla de tolkningar jag har gjort är helt uppåt väggarna fel. Och jag vet inte om jag vill veta hurvida det är fallet eller inte.

Musik, det är livet(Idag har livet dock även varit alfapet med vänner). Dagens låt heter Sam’s town, är skriven av The Killers, och går såhär:

Nobody ever had a dream ’round here,
but I don’t really mind that it’s starting to get to me.
Nobody ever pulls the seams ’round here,
but I don’t really mind that it’s starting to get to me.

I’ve got this energy beneath my feet
like something underground’s gonna come up and carry me,
I’ve got this sentimental heart that beats
but I don’t really mind that it’s starting to get to me now

Why do you waste my time?
Is the answer to the question on your mind
And I’m sick of all my judges
so scared of what they’ll find
But I know that I can make it
As long as somebody takes me home,
every now and then…

Well have you ever seen the lights?
Have you ever seen the lights?

I took a shuttle on a shockwave ride
where people on the pen pull the trigger for accolades
I took a bullet and I looked inside it
Running through my veins an American masquerade

I still remenber grandma Dixie’s wake
I’ve never really known anybody to die before
Red white and blue upon a birthday cake
My brother, he was born on the fourth of the July…and that’s all

Why do you waste my time?
Is the answer to the question on your mind
And I’m sick of all my judges
they’re so scared of letting me shine
But I know that I can make it
As long as somebody takes me home
Wooooooo!
(every now and then)
(every now and then)

You know I see London, I see Sam’s Town
holds my hand and let’s my hair down
Rolls that world right off my shoulder
I see London, I see Sam’s Town now

Jag gillar människor som tror att de är mäktigare och mer betydelsefulla än vad de i själva verket är. Jag läste på aftonbladet.se “imorse” att gubbarna i Melodifestivalens ledning kallat till krismöte sent igår kväll för att EMD gjort nåt dumt, som skulle kunna få dem diskade. Krismöte och  melodifestival rimmar illa i mina öron. Det låter ungefär lika vettigt som om jag skulle kalla till möte varje kväll, för att bestämma hur mycket tandkräm jag ska ta på tandborsten…

Jag har stängt in mig på min brors rum för att slippa att höra minsta lilla ljud av schlagern som står på i vardagsrummet. Min brors rum består dock praktiskt taget bara av en stor säng och en dator, varför jag sitter här och gör det jag hade planerat att inte göra under hela helgen. Umgås med internet. Jag hittar dock inget vettigt(som vanligt) utan irriterar mig mest på alla banners som spelar upp ljud varje gång man för musen över dem. Man kan ju bli livrädd för mindre. Och väldigt, väldigt arg.
  Nej, om man skulle ta och rota reda på alla pinsamma saker min bror med största säkerhet gömt någonstans på datorn…

Fördelen med att åka hemhem över helgen är att man får god mat. Och man slipper köpa den, och i många fall även tillaga den. Nackdelen är att man får svårt att komma åt att blogga.
  Äh, vem försöker jag lura. Det ska bli skönt med en helg utan några som helst krav, bloggkrav eller andra. Vi hörs på andra sidan!