Idag var det dags igen, för första gången på riktigt länge. Fredagspuben besöktes återigen. Har haft tankar på ett besök rätt länge, men det har inte blivit av. Idag tog jag dock tag i mig själv, och drog med mig Agnes och Malin dit. Blev trevligt snack, god öl, och en del minnen från basåret. Väldigt lyckat helt enkelt. Nåt annat är ju inte att vänta, klockan tre en fredagseftermiddag.

Jag njuter av en kopp te, tänt doftljus, bra musik, och ljudet av regn och rusk mot mitt fönster. Värmen som äntligen strålar ut ur mina element och mysiga tofflor. Tanken på att det är fredag imorgon och att jag inte behöver gå upp förrens 9. Livet helt enkelt.

Jag har en ovana. Eller rättare sagt, ganska många ovanor. Men en av dem är i alla fall min tendens att kasta in saker i köksskåp och garderober, och sedan snabbt stänga dörren, för att det jag nyss kastat in inte ska falla ut igen. Nyss lade jag tex. in min nagelfil i badrumsskåpet, på en hylla som redan svämmade över av diverse attiraljer. Och nästa gång jag gör mig ett ärende där inne, kommer det att straffa sig. Jag kommer få en nagelfil, och antagligen mer, över mig. Och om jag inte använder mig av mina kattlika reflexer, kommer jag få böja mig ner, och plocka det.
  När jag bodde hemma gjorde mig denna ovana inte lika mycket som den gör nu. Då kunde man lungt slänga in nydiskade plastburkar i kökskåpet, snabbt stänga dörren, och vara säker på att det antingen skulle bli min mamma eller mina bröder, som fick den tveksamma äran att bli begravda i en våg av plast nästa gång de skulle göra något i köket. Och självklart var det även de som fick trötta ut sina ryggar.
  Nu är det dock jag som måste göra allt jobb. Och min rygg har börjat säga ifrån. Åh, och förresten, ett litet tips. Öppna inte min knivlåda…

Schlaget är LiU:s årliga gyckeltävling, som anordnas av det eminenta 4V(MatNat:s festeri) i slutet av november. Lag om högst 15 personer tävlar om att skriva det allra bästa gycklet. För alla obilade drägg där ute som inte vet vad ett gyckel är, innebär det att man tar en befintlig låt, och ändrar texten på den, gärna till nåt fantastiskt fyndigt och roligt. Vinnaren utses självfallet av publiken. Festen pågår i dagarna tre, med kravall med sagotema, finsittning, efterschläpp och så själva tävlingen såklart. Någonting man absolut inte får missa. Speciellt med tanke på att jag ska vara med och tävla, tillsammans med resten i The Surreal group. Synd bara att jag inte kan sjunga. 

Jag gillar att vakna utsövd klockan 8 en vanlig vardagsmorgon. Jag älskar att vakna utsövd klockan 8 en vardagsmorgon, och inse att jag kan sova en timme till innan jag går upp. Denna dag, mina vänner, har potential att bli en riktigt bra dag!

Angående nåt helt annat förresten, så har jag skaffat mig en master plan. Och en spellista som går under samma namn. Ingenting kan stoppa mig nu…

Mastermind - jag, och ett av riktigt roligt spel.

Ibland hittar man saker man är riktigt nöjd över. Saker man känner sig stolt över att man har åstakommit. Det kvittar egentligen vad alla andra tycker, man vet själv att man gjort något som är riktigt bra.
  Detta händer inte speciellt ofta för mig, och de gånger det faktiskt har hänt har det handlat om texter jag har skrivit. Egentligen skiter jag i vad alla andra tycker om dem, jag älskar dem som vore de mina barn(antagligen de enda barn jag kommer få). För mitt eget nöjes skull, för att försöka behålla denna positiva känsla jag har i mitt bröst, tänkte jag lägga upp lite här. För de som vet att jag har ytterligare en blogg kommer dessa brottstycken inte komma som nyheter, men jag vill att fler ska få hälsa på mina små barn. Vi får se hur mycket som kommer upp, och när. Gillar ni dom inte, skiter jag ärligt talat i det, gillar ni dem, så trevligt för er…

Efter regn kommer solsken.
Det sägs att efter regn kommer solsken.
    Det är tvärtom
Det sägs att det är bättre med en fågel i handen, än tio i skogen.
    Det finns inga fåglar kvar
Det sägs att man inte ska gå över ån efter vatten.
    Vattnet är inte längre värt något besvär
Det sägs att man inte ska kasta sten i glashus.
    Det kvittar, alla mina rutor är redan sönderslagna
Det sägs att hoppet är det sista som överger kroppen.
    Vi måste vara nära slutet
Det sägs att det var bättre förr.

Någon har uppstått från de döda, och det är inte Heath Ledger, hur mycket vi än skulle vilja det. Det är jag som återuppstått efter allt tentapluggande. Ett tag där trodde jag att jag aldrig skulle ta mig igenom det, men nu sitter jag här i alla fall. Har redan börjat med två nya kurser, som verkar tusen gånger roligare än matten(även om det inte är svårt att verka en miljon gånger roligare än matten). Firade i helgen genom att besöka förfest hos Agnes, mellanfest hos Mia, och kravall. Och efter det, den nästan obligatoriska, efterfesten hos Jonatan. Jag ska inte tråka ut er med detaljer, låt oss lämna det vid att det var riktigt trevligt. Har kommit ännu en bit på mitt Twin Peaks-tittande, bakfylle-söndagar är bra för sånt.

Har varit på oförskämt bra humör hela dagen, inte ens fyra timmars biokemi-föreläsning, eller faktumet att jag städat alldeles för mycket, kunde vända mitt leende neråt. Har även kommit fram till att jag måste ordna upp mitt liv en aning. Måste kunna hitta på andra saker än att sitta framför datorn varje kväll, och lägga mig i skaplig tid, istället för att fastna på msn. Måste bli lite vettig. Därför tänkte jag begränsa mitt läsande av diverse bloggar, mina konversationer på msn(får se hur det kommer gå) och slösurfande. Tänkte försöka mig på alla de kreativa grejerna jag glömt bort att det är så kul att göra. Jag har ju för sjutton gubbar inte skrivit nåt vettigt på flera månader, inte använt mina oljefärger sedan i somras, eller plinkat på min keyboard på alldeles för länge. Det är nåt jag tänkte fokusera extra mycket på, så jag kan bli den där pianovirtuosen nån gång. Men i kväll tänkte jag faktist bara njuta av en kopp te, och mina tända ljus.

Återkommer förhoppningsvis imorgon, med ett lite roligare inlägg. Ha det!

Här har jag gått runt i flera dagar och trott att det är matte jag måste träna på. När det egentligen är läsförståelse. För tydligen blev det en trea på matten, trots att jag var stensäker på att jag läst att jag inte fått det. Svenska och matte hänger tydligen ihop. Vilken nyhet.

Idag har jag varit mycket duktig. Jag klev upp klockan 06:45, trots att jag mycket hellre stannat kvar i min varma säng, för att gå på en föreläsning vars innehåll inte kommer tas upp på den kommande tentan. Efter det bar det av till simhallen, för simmandet av ettusenfemhundra meter vatten. Väl hemkommen pluggades det biologi inför morgondagen seminarie, och kemi inför nästa veckas tenta. Ett besök på studentbostäders kontor hanns även med, liksom diskande och matlagning. Nu är det bara bäddning, tvätt, städning och mer pluggande kvar. Men vet ni vad? Det tar vi en annan dag.

Saknar ni förresten kommentarer ni skrivit till något av mina inlägg, kan jag inte annat än be om ursäkt. Den senaste tiden har jag blivit nedlusad av spamkommentarer, och några riktiga kommentarera har tyvärr försvunnit under min rensning. Ni kan dock glädja er i vetskapen om att sanningen uppdagats om anledningen till att jag just nu ligger som den nionde mest besökta bloggen i Linköping på bloggportalen. Det är nån jäkla spammares fel…