Guy Berryman, Jonny Buckland, Will Champion och Chris Martin, bättre kända som Coldplay,  kommer till Stockholm den 18 September. Någon som vill följa med?

Dagens låt: I’ll see you soon, Coldplay.

Färdig! Hallå, jag är färdig! Idag har jag lust att bete mig lite som ett litet barn. Skratta, springa runt med armarna viftandes i luften och krama om hela världen. För idag är dagen som jag blev färdig med basåret. Den allra sista fysiktentan markerade slutet på de senaste nio månadernas slitande. På nästan tio månader har jag hunnit läsa de ämnen som andra läser på tre år(visserligen med några andra ämnen med). Varenda tenta har jag klarat, två till och med med femma i betyg. Det trodde jag aldrig att jag skulle kunna få på ett mattetest. Det har varit jäkla jobbigt, men samtidigt väldigt intressant, och nu ska det bli skönt att vara ledig ett tag innan det är dags att börja jobba.

Det har ju självklart inte bara varit pluggande. Jag har träffat några helt underbara människor, varit på en hel del roliga fester, och haft det allmännt bra. Några av de jag lärt känna kommer jag nog tyvärr inte ha så mycket kontakt med, andra betydligt mer. Men jag kommer sakna alla. Speciellt mina små, Andy, Ettan, Jacky och Kniven. Det kommer kännas märkligt att inte plugga tillsammans, att inte ha lektioner och föreläsningar, att inte ha dem att keka med på rasterna. Det kommer kännas konstigt att gå i skolan med “normala” människor, och inte mina tokiga vänner. För jag tror ingen kan ha lika konstig humor som vi har. Tur för oss att vi alla ska stanna i Linköping i alla fall…

Nu börjar sommaren! Nu börjar resten av livet!

Dagens låt: Start me up, Rolling Stones.

Business as usual i schlagervärlden. Alla svenska tidningar segertippar Sverige, alla svenskar går och hoppas, och säger att det här tar vi lätt. Verkligeheten är långt ifrån drömmen. Visserligen gav jag upp mitt i röstningen så jag vet inte exakt hur det gick. Men inte fan ligger Charlotte i toppen. Snarare i botten. Ursäkta mitt språk, men där hon hör hemma. Dags för svenskarna att sluta sätta sitt hopp till plastikopererade blondiner, och inse att det är vänskapsröstning som gäller. Och det är just därför nåt östland vinner.

Dagens låt: Hero, Charlotte Perrelli.

Det läskigaste som fanns när jag var liten var Arkiv X. Det var vad jag tyckte i alla fall. Jag minns att jag såg delar av något av avsnitten när jag var riktigt liten, och minnet av det fick mig att darra varje gång jag hörde intromusiken. Det brukade gå på torsdagkvällar vid tiotiden, en tid då jag borde ha sovit, men vanligtvis inte gjorde det, eftersom jag delade rum med min bror. Eftersom jag, som sagt, var liten gillade jag inte heller att sova med stängd dörr, något som är ett måste nu, och vår lägenhet inte var så stor, fanns det en stor risk att man skulle höra de där läskigt ekande tonerna. Och var man vaken så man hörde musiken, kunde man vara säker på att man skulle vara vaken tills programmet var slut. Bara tanken på att nåt hemskt skedde i Mulder och Scully’s värld fick mig att gömma mig under kudden, för att försöka att inte höra.
  Själva rädslan jag kände kan också ha att göra med hur min mamma reagerade när programmet började. Det kvittade vad man gjorde(kändes det som) hon ville inte flytta ögonen från tv förens eftertexterna rullade. Som om programmet tog över henne i nästan en timme. I en timme var hon inte vår mamma, hon var någon annan. Och det var det som var det verkligt skrämmande, liten som jag var.

När man blev lite äldre var arkivet inte lika läskigt längre, min mamma var fortfarande min mamma, och jag och min bror kunde knappt vänta på att en vecka skulle gå, och ytterligare ett avsnitt visas.
  Det var några år sen det slutade sändas nu, men Arkiv X lever fortfarande i mitt hjärta, speciellt sedan den första säsongen laddades ner för några dagar sen. Det är inte lika läskigt längre, men introt ger mig fortfarande rysningar.

Dagens låt: X-files theme.

Måste bara säga att jag verkligen gillade dagens avsnitt av High Chaparall. En något tveksam Shannen Doherty, som visade vara riktigt trevlig, och otroligt nog gick med på allt som hände. Och sen Filip och Fredrik i verklig toppklass, trots den stora förvirringen i början. Det är så tv ska göras. Såg ni det inte, gå in på kanal5.se och titta för guds skull.

Dagens låt: I’m gonna be (500 miles), The Proclaimers.

Tenta-p närmar sig, en vecka kvar till den fruktade fysiktentan. En tenta måste ju vara svår när man får ta med sig både böcker, anteckningar och formelsamling på den. Vår lärare påstår att ingen tidigare misslyckats på den, men någon måste ju bli den första. Och det skulle mycket väl kunna vara jag. För trots att jag har pluggat som ett djur de senaste dagarna, veckorna, har jag inte blivit mycket klokare. Vi får hoppas att allt släpper nu.

Annars har det inte hänt så mycket, var på min gammelfarmor Gretas begravning i slutet av förra veckan. 101 år och några månader hann hon bli, och trots att jag inte träffade henne speciellt ofta, kommer jag sakna henne. Hon var en riktigt personlighet, pigg in i det sista, alltid stickandes på sina sockor till behövande barn, och alltid med en liten dikt på lur. Just nu är världen alldels för tom. Men även om hon lämnat oss för alltid, finns hon kvar i mitt, och alla andra som kände henne, minne. 

Något helt annat blev det i helgen, när det var nördfest i Hannas korridor. Så många mittbenor, skjortor, med pennor i bröstfickorna, och för högt sittande byxor man kan önska sig. Det var riktigt toligt, och bättre blev det senare på HG, med världens godaste drink, och en hel del dans.

Mycket mer har inte hänt, och skönt har det varit. Det betyder mer tid till pluggande.

Dagens låt: To be gone, Anna Ternheim.

Man blir inte vuxen förens man har dissekerat en aborre. Det är en av de välkännda, almänna sanningarna som alla går runt och pratar om. Idag blev jag så vuxen som man kan bli, genom att använda pincett, skalpell och sax på en liten fiskstackare. Jag kan meddela att det var en hona, dock inte med speciellt mycket rom, hon hade inte speciellt mycket i magsäcken, den lille. Och hennes öga satt fast rätt bra. Nej, nu ska jag sluta äckla er med mina äventyr. Passar bara på att skicka en hälsning till Andreas, som missade chansen att bli vuxen när han hoppade av biologin. Burn!

Och nej, att rensa abbore gills inte. Man måste dissekera den. Annars hade jag varit vuxen i tioårsåldern. Och sånt kan vi inte ha.

Dagen låt: Fish on, Primus. Och ja, jag har aldrig hört låten i hela mitt liv. Jag googlade den….Förlåt.

Det har gått lite mer än en månad nu. I en månad har min alldeles egen hemsida, med min alldeles egen blogg funnits ute på den vilda webben. Detta måste firas. Och när jag firar, slår jag på stort. Därför ska ni nu få tips på alldeles underbara filmer, som ni måste se(utan någon som helst ordning. Men oroa er inte. Inspirerad av Andrev sitter jag och fnular på topp-100-listan)

Se7en, Le fabulex destin d’ Amelie Poulain, Fight club, Forrest Gump, Sin city, Love actually, The Shining, Zoolander, Donnie Darko, Lola rennt, a Beutiful mind, The Truman show, La vita

Det ligger i människans natur att ändra sig. Det är inte så konstigt, eftersom allt omkring oss ständigt förändras. Vädret, modet, människorna. Hennes favoritmat, din älsklingsfärg, hans hatobjekt, mitt drömyrke.

Det första jag minns att jag helst av allt ville bli när jag blev stor, var bondmora. Jag skulle gifta mig med en man med skägg och en gård fylld med djur. Och när jag inte tog hand om katter, hundar och kossor, skulle jag sköta gårdsbutiken, som skulle vara fullproppad med hemmalagad jordgubbssylt och ägg från frigående höns.
  När jag inte drömde om det, var det det gamla vanliga som gällde, det som nästan alla små flickor i den åldern ville bli. Prinsessa( Carl Filip var min utvalde prins), delfinskötare på Kolmården, världens bästa sångerska, eller varför inte en elegant skådespelerska.
  När jag blev en aning äldre tittade jag på tok för mycket på tv, och då var det läkare(cityakuten) och advokat(Ally McBeal) som gällde. På högstadiet växlade jag snabbt mellan polis(värsta hårda), lärare(hur tänkte jag där?), journalist, arkitekt, tja nästan allt man kan tänka sig.
  På gymnasiet var jag vuxen, och det var dags att jag verkligen bestämde mig för vad jag skulle bli. Och det blev arkeolog, nej, jag menar historiker(historia är fortfarande något jag finner otroligt intressant), eller jag bara skojade, veterinär skulle jag ju bli. 

Den drömmen/planen höll i sig rätt länge, jag hann börja på ett basår innan jag insåg att jag aldrig skulle bli veterinär i Sverige, och att utlandet inte lockade tillräckligt mycket. Jag älskar fortfarande djur, och vill jobba med dem, på något sätt. Därför är det biologiprogrammet som hägrar i höst. Och just nu känns det väldigt bra. Men jag kommer säkerligen ändra mig, man är ju inte mer än människa.
  Å, och förresten, egentligen är det författare jag ska bli. Vänta bara!

Dagens låt: Changes, David Bowie.

Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal.

Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati.

Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bliver en hemlighet.

Jag vill ju bara sjunga
Jag vill ju bara sjunga

Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati.

Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans handling blir hemlighet.

Jag ville sjunga
Jag vill ju bara sjunga,
om Katarina,
om hur jag känner.
Jag stod under ditt sommarfönster.

Ahh Sommar!

Dagens låt: Visa vid vindens ängar, Håkan Hellström.