Jag har ingenting kvar att säga just nu. Jag har ingenting kvar att skriva om längre. Varken i bloggen eller någon annanstans.

Jag har länge varit väldigt stolt över min blogg. Jag har tyckt att jag skrivit vettiga och roliga inlägg som inte bara handlar om vad jag gjort under dagen. Jag har alltid älskat att skriva och har länge velat bli författare. Trots detta var det månader sen jag faktiskt skrev någonting som jag vill att någon annan ska läsa. Jag vet inte vad förändringen som skett beror på, jag vet bara att den inträffat.

Jag kan inte säga att jag någonsin känt något krav eller tvång på att skriva, varken i bloggen eller någon annanstans. Skrivandet har kommit naturligt. Nu gör det inte det längre. Nu tänker jag ofta på hur tråkig jag är som inte skriver någonting. Ibland ger det mig ångest. För jag vill vara den där roliga människan som skriver intressanta saker. För jag vet att jag kan vara sån. Jag har tappat bort det någonstans.

Så jag tror att jag måste ta en paus ifrån tvånget. För då kanske jag kan hitta tillbaka till det roliga igen. Kanske kan jag till och med börja skriva på något viktigare än en blogg.

Så. Detta är inte slutet. Det är bara en paus. Och en upprensning. De inlägg jag inte gillar försvinner på obestämd tid. Antagligen för alltid. Och de inlägg som finns kvar är sådana jag vill skriva hela tiden.

Vi ses på andra sidan!

Jag har mycket svårt att tro att det finns något som helst intresse för vad jag har gjort idag. Därför tänker jag inte berätta för er. Jag tänker dock säga att folk verkligen måste lära sig att stava. Genast!

Hela denna långa vecka, då jag inte gjort någonting, har varit en uppladdning inför en kväll. Nämligen ikväll. Inflytttnigsfest/födelsedagsfest står på schemat, och förhoppningsvis kommer det bli riktigt lyckat. Första gången på ett bra tag som man träffar alla i klassen man glömt existerade. Nu när alla springer runt med alldeles för höga förväntningar kommer säkerligen något gå fel, men det skiter vi i just nu.

Om någon undrar vad jag pysslade med igår kväll, finns beviset på inte mindre än tre olika bloggar. Så jag tänker inte ens nämna det. Men trevligt var det.

Det finns väldigt många bloggar ute på den vilda webben. Jag följer mellan 15 och 20 stycken av dem(om jag inte missminner mig har jag redan tipsat om de bloggarna jag läser). Det kan lätt tyckas att nu räcker det med bloggar, nu kommer snart bloggfenomenet blåsa över. Och jag kan definitivt hålla med om att så är det.
  Eller jag kunde det, tills för några dagar sen. Jag och välrdens bästa Malin hade ytterligare en av våra ändlösa msn-konversationer, när ämnet dagens I-landsproblem kom upp. Just då var det omöjligt för Malin att sitta i sitt rum och prata, eftersom familjens internet vägrade att fungera där inne. Och jag insåg att man varje dag stöter på minst ett I-landsproblem. Varför då inte kunna göra någonting av dessa triviala problem som dyker upp i västvärlden? Svaret på den frågan blev att det inte fanns någonting som hindrade mig från att göra det.
  Därför publicerar jag sedan några dagar dagens I-landsproblem, på en helt egen blogg skapad för just det syftet. Dels för att roa mig och andra, men också för att göra människor uppmärksamma på det liv vi lever, i jämförelse med hur många andras vardag ser ut.

http://dagensproblem.wordpress.com/

Jag har försökt i nästan en timme att skriva ett blogginlägg. Jag vet exakt vad det ska handla om och vad jag vill ha fram. Jag kommer bara inte fram just dit. Jag har skrivit och tagit bort, skrivit, och tagit bort igen. Ett tag tänkte jag strunta i att ens fortsätta, men när man suttit här i nästan en timme känns det som om man måste producera något. Därför lägger jag upp detta, och låter mitt ärligaste, mest privata inlägg någonsin, vara oskrivet. För den här gången.

Jag är inte speciellt mycket för tjuvar, jag har alltid tyckt att ärlighet varar längst. Just nu sitter jag dock och väntar otåligt på att min mat ska bli färdig, och behöver något att sysselsätta tankarna med. Därför tänker jag sno ett nyårstest från en väns blogg. Och det finns inget ni kan göra för att stoppa mig.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Hm, säkerligen massa med grejer, fyllde tex. 21, började på biologiprogrammet, flyttade hemifrån, skaffade råttor, avlivade en av råttorna. Och en hel massa andra roliga och tråkiga saker.

Höll du några av dina nyårslöften?
Kan inte minnas att jag hade några. Men i år har jag ett. Jag ska läsa mer böcker i år än vad jag gjorde förra året.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Det tror jag inte. Annars är det någon som har hemligheter för mig.

Dog någon som stod dig nära?
Nära och nära, min 101-åriga gammelfarmor drog sitt sista andetag tråkigt nog. Och så fick min lilla Mogadon somna in också.

Vilka länder besökte du?
Sverige. Jag är dålig på att åka utomlands. Men i sommar blir det förhoppningsvis Danmark i alla fall.

Är det något med år 2008 du vill ha år 2009?
Jag skulle väldigt gärna vilja ha kvar mina vänner. Sen skulle det inte vara helt fel att bli galet kär igen.

Vilket datum från år 2008 kommer du för alltid minnas?
6/7

Vad var din största framgång 2008?
Det avklarade basåret!

Största misstaget?
Jag gör aldrig några misstag.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag blir aldrig sjuk, eller skadar mig. Tror att jag sammanlagt var sjuk två dagar förra året. Sen har jag ju varit jag-är-trött-och-orkar-inte-gå-till-skolan-sjuk så klart:P

Bästa köpet?
Min säng. Älskar den!

Vad spenderade du mest pengar på?
Alla mina nya möbler till den nya lägenheten

Gjorde någon dig riktigt glad?
Mina vänner gör mig alltid galet glad. Speciellt när de lämnar kommentarer på bloggen:P

Vilka låtar kommer påminna dig om 2008?
Jag lyssnar på alldeles för mycket musik för att kunna välja något speciellt. Men jag tror att Coldplay och Johnossi kommer visa sig vara representativa för året.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Den första halvan var jag nog gladare än jag brukar vara. Annars har det varit som vanligt

Vad önskar du att du gjort mer?
Läst. Pratat med tyska. Städat

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ehh…varit mindre slarvig.

Hur tillbringade du julen?
På det bästa sättet, med familjen

Favoritprogram på TV?
Tittade knappt på TV

Bästa boken du läste i år?
Något med John Steinbeck

Största musikaliska upptäckten?
Började lyssna en hel del på Rammstein. Det är bra skit.

Vad önskade du dig när du fyllde år?
Det vanliga. Pengar.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Bra fråga. Antagligen nåt med familjen och Kristoffer.

Något som kunde ha gjort ditt år bättre?
Tycker det har varit ett bra år som det är. Massa nya erfarenheter, och en hel del nya vänner.

Hur skulle du beskriva din stil 2008?
Som vanligt. Min stil helt enkelt.

Vad fick dig att må bra?
Alla underbara vänner som ställer upp i vått och torrt(Andy är världsbäst på sånt). Och konserten med Johnossi.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag är inte kannibal.

Vem saknade du?
Mogadon när hon försvann. Och Corky när han försvann. Min lille älsklingskisse.

Den bästa nya människan du träffade?
Alla underbara biologivänner i allmänhet, och Malin i synnerhet!

Jag har gått och funderat rätt länge på hur jag ska få människor att göra som jag vill. Hjälpa mig med att tvätta, plugga, städa, tala om för mig vilken underbar människa jag är, ge mig pengar. Igår kom jag så på en id

Loggade precis in på myspace för första gången på flera månader. Inte mycket har hänt det, det känns rätt dött efter att facebook dök upp på banan. Hittade dock några få roliga grejer. Tex. bloggen jag skrev i under 2006-2007. Jag lämnar det vid att det inte var så mycket att ha, och att jag blivit mycket bättre nu för tiden.

fredag, juni 09, 2006
-
Aktuellt humör: förargad
Why isn’t anyone here? I thought we were gonna do the spex. But I’m still happy, because it’s only ONE week left…:)

Mitt första blogginlägg. Någonsin.

Hur stor är chansen att man kommer på ett genialiskt inlägg sekunderna efter att man lagt upp ett dåligt? Minimalt små skulle jag säga. Jag har då aldrig gjort det, och så är inte fallet nu heller. Jag kände bara för att ösa galla över dåliga bloggar. Människor som inte kan skriva ska fan inte göra det heller. Nu kallar ju inte jag mig själv en mästare på det skrivna ordet, men jag vill gärna inbilda mig att jag har lite koll. Därför blir jag så väldigt trött när man återigen läser ett tråkigt inlägg om vad någon gjort under dagen, vad de haft på sig idag och vad de tycker om den ena eller andra. Utan någon som helst tillstymmelse till humor, eller vett. Bara likadana ord, utan variation, staplade på varandra inlägg efter inlägg. Skaffa ett liv, eller gör som jag, låtsas att ni har ett. Och sluta berätta för era läsare om er jävla städning, senaste inköp eller vad ni gjort under dagen, minut för minut. För guds skull.
  Och ja, jag vet att jag kan skita i att läsa alla dessa bloggar. Men bara tanken på att de finns där ute, och att andra tvingas genomlida den, vill genomlida dem, får mig att tappa tron på mänskligheten.

Idag har jag varit mycket duktig. Jag klev upp klockan 06:45, trots att jag mycket hellre stannat kvar i min varma säng, för att gå på en föreläsning vars innehåll inte kommer tas upp på den kommande tentan. Efter det bar det av till simhallen, för simmandet av ettusenfemhundra meter vatten. Väl hemkommen pluggades det biologi inför morgondagen seminarie, och kemi inför nästa veckas tenta. Ett besök på studentbostäders kontor hanns även med, liksom diskande och matlagning. Nu är det bara bäddning, tvätt, städning och mer pluggande kvar. Men vet ni vad? Det tar vi en annan dag.

Saknar ni förresten kommentarer ni skrivit till något av mina inlägg, kan jag inte annat än be om ursäkt. Den senaste tiden har jag blivit nedlusad av spamkommentarer, och några riktiga kommentarera har tyvärr försvunnit under min rensning. Ni kan dock glädja er i vetskapen om att sanningen uppdagats om anledningen till att jag just nu ligger som den nionde mest besökta bloggen i Linköping på bloggportalen. Det är nån jäkla spammares fel…