Jag har läst någonstans att det man stör sig och irriterar sig mest på hos människor ofta är det som man känner igen i sig själv. Den ovana som man finner mest irriterande hos någon annan är helt enkelt den ovanan som man själv har. Vilket måste innebära att jag är sjukt högljudd, otroligt elak, väldigt gnällig, får allt jag vill ha genom att gråta och skrika, är otroligt manipulativ, kräver ständig uppmärksamhet, byter bästa vän varje vecka och är helt dum i huvudet. Jag hatar nämligen barn.

Internet har blivit tråkigt. Trots att det mesta finns att få tag på, på andra sidan ett musklick, finns det inget som lockar längre. Alla videos på youtube genererar mindre och mindre underhållning. Alla sidor med katter och andra djur som gör märkliga saker är fortfarande på inget sätt lockande. Alla bloggar skriver om triviala saker som endast roar ett fåtal. Nyhetssajterna innehåller 5% matnyttigt och 70% trams. De resterande 25% är reklam. Alla välskrivna historier och noveller druknar i havet av mainstream-tjaffs. Facebook har blivit ett tillhåll där folk främst gör larviga test för att se vilken superhjälte de är. Stumblandet har blivit en evig kamp för att hitta en sida som ens är lite läsvärd/tittvärd. Ingenting är intressant längre.

Det var bättre förr helt enkelt.

Jag försökte skriva ett inlägg om serien Band of Brothers, och om hur underbar den är. Jag fick dock inte något vettigt nedskrivet, förutom en bra titel(även om jag hatar Kent). Så istället för att skriva någonting om den tänker jag insistera på att ni skaffar er en egen kopia av de tio avsnitten och tittar på dem. Flera gånger. Gör det medan jag kollar på min kopia. Men andra ord nu.

Band av Bröder

God Jul. Jag ska genast återgå till mitt firande. Jag har bara en sak att göra först!

1. Dead Poet’s Society
Världens, enligt mig, bästa film. Det är den första filmen som var min favorit, efter att jag bara sett den en gång dessutom. Mer behövdes inte. Den har fortsatt att vara min favorit sedan dess. Även om “Carpe Diem” är klyschigt kan jag inte annat än att hålla med. Underbart skriven, med underbara skådespelare, Robin Williams passar mycket bättre i sina allvarliga roller, än i de komiska. Det finns så otroligt mycket att säga om denna fantastiska film, där några studenter på en privatskola får en ny engelsklärare, som försöker lära sina studenter att tänka själva, och ta vara på dagarna som ges till dem.
Bästa scenen: Jag får alltid tårar i ögonen när studenterna ställer sig upp på bänkarna i slutet när Mr. Keating ska lämna skolan. ‘Oh Captain, my Captain!”
Trivia:
Filmen spelades in i kronologisk ordning, för att bättre visa det växande respekten för Mr. Keating.
Dustin Hoffman var tilltänkt att spela rollen som Mr. Keating.

Så, nästa gång ni inte har något att titta på, titta på denna film. Eller någon annan av de 80 på listan.
Nu: God jul för fan! Åh, sa jag att det snöar ute med? Dagen kan inte bli bättre!

Alla som tycker att det känns omöjligt att det är julafton imorgon, räck upp en hand. Alla som trots det tycker att det ska bli helt underbart att fira jul, räck upp en hand. Alla som ser fram emot att ge och få julklappar, räck upp en hand. Alla som ser fram emot den goda maten, räck upp en hand. Alla som ser fram emot att träffa nära och kära, räck upp en hand. Alla som tycker att jul är den absolut bästa bortförklaringen till att inte plugga, räck upp en hand. Alla som vill veta vilken världens andra bästa film är, räck upp en hand!

2. Fight Club
Jag älskar filmer som kräver något av tittaren, att man tänker och är koncentrerad. När jag hade sett färdigt Fight Club första gången ville jag genast spola tillbaka och se den igen. Och varje gång jag har sett den sen den där första gången, har jag upptäckt nåt nytt, vilket gör att det är väldigt svårt att tröttna på den. Mästerligt skriven, mästerligt spelad. Det finns inte många fel man kan hitta med den.
Bästa scenen: Det finns många väldigt bra scener. En av dem är talet som Tyler håller under en Fight Club. “Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don’t need”
Trivia:
Författaren till boken Fight Club har sagt att filmen är bättre än själva boken.
I scenen där Edward Norton och Brad Pitt skjöt golfbollar och spelade fulla, var de fulla på riktigt.
Man får aldrig reda på the Narrator(Edward Nortons) riktiga namn i filmen.

By the way, jag räcker upp handen.

Idag är det så dags. De första julklapparna ska köpas. Det kommer gå jättebra!

3. Le Fabuleux Destin d’ Am

Jag julstädar, hör och häpna. Att julstäda är mycket tråkigt. Därför skriver jag ett blogginlägg istället. Inte det bästa sättat att bli av med disk kan jag säga, men man är ju inte mer än människa.

4. Eternal Sunshine of the Spotless Mind.
Underbar film, underbart skriven, konstig, tankeväckande. Man kan se den hur många gånger som helst, och ändå upptäcka nya saker. Jim Carrey är riktigt bra, han passar bäst i roller där han är allvarlig. Kate Winslet är en personlig favorit, mycket tack vare denna film. De är ett fint kärlekspar och man hoppas verkligen att Joel ska lyckas gömma undan några av sina minnen av dem tillsammans.
Bästa scenen: Alla minnesscener är helt underbara, men jag älskar slutet. Tänker inte avslöja något dock, det kan ju fortfarande finnas människor som inte haft vett nog att se filmen.
Trivia:
Titeln på filmen kommer från Alexander Pope’s dikt Eloisa.
Förtexterna(heter det så?) kommer inte förrens 18 minuter in i filmen.
Ett av Kate Winslets egna favoritinsatser i en film.

Är det en sak jag är värd, så är det jullov. Därför är det just det jag tar just nu.

5. Donnie Darko.
Jag har inte sett director’s cut av denna film, vilken jag har hört ska förklara en hel del av det märkliga som pågår i under de underbara minuter filmen pågår. Och jag är rätt glad över det, jag gillar den bättre när man in blir skriven på näsan, utan får tolka lite som man vill.
Bästa scenen: Slutet, när låten Mad world spelas och vi får se alla skådespelare i sina sängar.
Trivia:
Filmen spelades in på 28 dagar, samma tidsspann som filmen utspelar sig under.
Jason Schwarzman skulle ha spelat Donnie, men Jake Gyllenhaal fick ta över rollen när Schwarzman “had scheduling conflicts”
Många av karaktärerna i filmen läser Stephen King-böcker.

Förbjuden frukt smakar allra bäst. Och när man har all rätt i världen att äta av den smakar den nästan alltid surt. Nu längtar jag till exempel desperat efter att bara få slappa och inte göra någonting. Imorgon efter klockan 12 kommer jag ha all rätt i världen att slappa. Gissa vem som med all säkerhet kommer vara dödligt uttråkad imorgon vid tvåtiden…

6. American History X.
Edward Norton underbara skådespelartalanger är väl ungefär det enda som behöver sägas. Aktualiteten, själva historien, kan tillläggas.
Bästa scenen: Tänder och trottoarkanter hör inte ihop.
Det finns inget trivialt med denna film. Därför blir det ingen trivia.

Ikväll är jag alldeles för trött för att orka med någonting. Jag funderar på att lägga mig i sängen inom en snar framtid och bara andas. Det kan man behöva efter cirka 11 timmar i skolan, spenderade med att plugga in ett av världens tråkigaste ämnen. Innan jag försvinner för att samla energi står det dock film på schemat. Annars blir det inga julklappar, hur många pepparkakor jag än äter.

7. Brokeback Mountain.
Jag tror att jag fortfarande inte riktigt har förstått att Heath Ledger är borta, trots att det gått nästan ett år. Brokeback Mountain är en underbar film som visar att man kan bli kär i vem som helst. Att man har rätt att bli kär i vem som helst. Lång historia kort; Ennis och Jack blir kära i varandra medan de vaktar får. Problem uppstår. Skådespelarna, miljöerna, musiken, handlingen, allt detta bidrar till att jag älskar filmen, och att jag har tårar i ögonen hälften av tiden. Jag vet ju trots allt hur det kommer gå.
Bästa scenen: Kyssen de delar när de ser varandra för första gången på gud vet hur länge. Känslor så starka att de knappt bryr sig om vem som ser.
Trivia:
Heath Ledger bröt nästan Jake Gyllenhaals näsa när de filmade en av kysscenerna.
Mark Wahlberg och Joaquin Phoenix var påtänkta som huvudrollsinnehavare.
Över 90% av filmen spelades in högst 70 fot från vägar. (orka konvertera 70 fot till meter…)