Det finns en hel del att tänka på just nu. Skolan, vännerna, kärleken, familjen, och allt annat som gör livet värt att leva.
  I flera dagar har jag dock koncentrerat mig extra mycket på att skriva ett blogginlägg. Ett väldigt viktigt blogginlägg, åtminstonde för mig. Resultatet finna att beskåda här: http://geggamojja.wordpress.com 
och jag skulle bli glad om ni tog er tid att gå in och läsa. För detta är något som, som sagt, är väldigt viktigt för mig, och som jag gått och tänkt på mer eller mindre konstant i en vecka.

Varför finns det så mycket saker att göra när man egentligen inte har tid? Varför är kapitel 14 i cellbiologi-boken så otroligt jobbigt att läsa? Varför är det en vecka kvar till nästa tenta? Varför har jag inget tenta-p? Varför är jag hungrig, när jag inte har nåt vettigt att äta? Varför måste min lilla hostmedicins bur städas? Varför behöver hela min lägenhet städas? Varför är det snart dags att tvätta? Varför har jag så tråkigt? Varför mår min mormor så dåligt? Varför blir ingenting som man tänkt det, och varför är man så feg? Varför är marken full med blötsnö, och varför är det så kallt i min lägenhet att jag fryser om fötterna? Varför är jag trött? Varför är det inte roligare människor inloggade på msn, varför händer det inget roligt på facebook? Varför är jag ledig imorgon, när jag vet att jag inte kommer göra något vettigt? Varför är det in vår ännu? Och varför ställde jag inte alla de där frågorna jag borde ställt, när jag hade tid att ställa dem? Varför är det för sent?

Lagen om allts jävlighet, that’s why! Tror jag ska gå och bryta ihop ett tag.

För ganska exakt ett år sen slutade min värld snurra för en liten stund. Det enda som behövdes för att hela grunden jag har att stå på skulle börja skaka, var några få ord. Jag vet inte exakt när, eller exakt hur jag fick veta det, de detaljerna har för länge sedan försvunnit. Efterskalven i min grund har dock stannat kvar. För ganska exakt ett år sedan dog Heath Ledger.
  Det kan tyckas lite konstigt att en skådespelares död på andra sidan Atlanten kan påverka mig så mycket, det jag även jag hålla med om. Visserligen var han en mycket duktig skådespelare, men det berättigar fortfarande inte att jag ännu inte kommit över hans död.

Eller kanske så gör det det. Han var en person mitt i karriären. En man mitt i livet. Han hade några bra år bakom sig, och antagligen många fler bra år framför sig. Både karriärsmässigt, och personligen.
  Och han bara försvann. Vilket fick mig, och många andra, att inse hur otroligt ömtåligt livet är. Inse att det enda som behövs för att ens förflutna och framtid ska försvinna i ett ögonblick, är att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Att en människa bestämmer sig för att sätta sig i en bil trots att han druckit. Att man trampar fel i en trappa. Att man av misstag tar för många piller av en receptbelagd medicin. Att man med avsikt tar alldeles för många piller av en receptbelagd medicin. Jag kan tänka mig att många människor reagerade ungefär så som jag har gjort nu, när James Dean så abrupt försvann. Både James och Heath har blivit symboler för förstörda möjligheter.

Anledningen till att jag fortfarande inte kommit över Heath Ledgers död är att jag är rädd. Rädd, eftersom jag vet att exakt samma sak kan hända med mig, innan jag hinner bli färdig. Innan jag hinner älska någon av hela mitt hjärta. Innan jag hinner spendera tillräckligt med tid med familj och vänner. Innan jag hinner skriva en bok, innan jag hinner skaffa mig en familj, innan jag hinner få ett jobb jag verkligen trivs med. Innan jag hinner kyssa någon igen, innan jag hinner lära mig mer nya saker, innan jag hinner glömma allt det jag borde glömma. Innan jag hinner skratta så att tårarna rinner och magen krampar, innan jag hinner gråta tills alla tårar är slut. Innan jag hinner titta på ytterligare en film med min bror, innan jag hinner krama om min farmor. Innan jag hinner be om ursäkt. Innan jag hinner bli älskad, innan jag hinner bli hatad.
Innan jag hinner leva.

Jag är inte speciellt mycket för tjuvar, jag har alltid tyckt att ärlighet varar längst. Just nu sitter jag dock och väntar otåligt på att min mat ska bli färdig, och behöver något att sysselsätta tankarna med. Därför tänker jag sno ett nyårstest från en väns blogg. Och det finns inget ni kan göra för att stoppa mig.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Hm, säkerligen massa med grejer, fyllde tex. 21, började på biologiprogrammet, flyttade hemifrån, skaffade råttor, avlivade en av råttorna. Och en hel massa andra roliga och tråkiga saker.

Höll du några av dina nyårslöften?
Kan inte minnas att jag hade några. Men i år har jag ett. Jag ska läsa mer böcker i år än vad jag gjorde förra året.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Det tror jag inte. Annars är det någon som har hemligheter för mig.

Dog någon som stod dig nära?
Nära och nära, min 101-åriga gammelfarmor drog sitt sista andetag tråkigt nog. Och så fick min lilla Mogadon somna in också.

Vilka länder besökte du?
Sverige. Jag är dålig på att åka utomlands. Men i sommar blir det förhoppningsvis Danmark i alla fall.

Är det något med år 2008 du vill ha år 2009?
Jag skulle väldigt gärna vilja ha kvar mina vänner. Sen skulle det inte vara helt fel att bli galet kär igen.

Vilket datum från år 2008 kommer du för alltid minnas?
6/7

Vad var din största framgång 2008?
Det avklarade basåret!

Största misstaget?
Jag gör aldrig några misstag.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag blir aldrig sjuk, eller skadar mig. Tror att jag sammanlagt var sjuk två dagar förra året. Sen har jag ju varit jag-är-trött-och-orkar-inte-gå-till-skolan-sjuk så klart:P

Bästa köpet?
Min säng. Älskar den!

Vad spenderade du mest pengar på?
Alla mina nya möbler till den nya lägenheten

Gjorde någon dig riktigt glad?
Mina vänner gör mig alltid galet glad. Speciellt när de lämnar kommentarer på bloggen:P

Vilka låtar kommer påminna dig om 2008?
Jag lyssnar på alldeles för mycket musik för att kunna välja något speciellt. Men jag tror att Coldplay och Johnossi kommer visa sig vara representativa för året.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Den första halvan var jag nog gladare än jag brukar vara. Annars har det varit som vanligt

Vad önskar du att du gjort mer?
Läst. Pratat med tyska. Städat

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ehh…varit mindre slarvig.

Hur tillbringade du julen?
På det bästa sättet, med familjen

Favoritprogram på TV?
Tittade knappt på TV

Bästa boken du läste i år?
Något med John Steinbeck

Största musikaliska upptäckten?
Började lyssna en hel del på Rammstein. Det är bra skit.

Vad önskade du dig när du fyllde år?
Det vanliga. Pengar.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Bra fråga. Antagligen nåt med familjen och Kristoffer.

Något som kunde ha gjort ditt år bättre?
Tycker det har varit ett bra år som det är. Massa nya erfarenheter, och en hel del nya vänner.

Hur skulle du beskriva din stil 2008?
Som vanligt. Min stil helt enkelt.

Vad fick dig att må bra?
Alla underbara vänner som ställer upp i vått och torrt(Andy är världsbäst på sånt). Och konserten med Johnossi.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag är inte kannibal.

Vem saknade du?
Mogadon när hon försvann. Och Corky när han försvann. Min lille älsklingskisse.

Den bästa nya människan du träffade?
Alla underbara biologivänner i allmänhet, och Malin i synnerhet!

Jag har gått och funderat rätt länge på hur jag ska få människor att göra som jag vill. Hjälpa mig med att tvätta, plugga, städa, tala om för mig vilken underbar människa jag är, ge mig pengar. Igår kom jag så på en id

Nu snart åker jag hemhem över helgen. Äta god mat, träffa familjen, och slappa. Och till skillnad mot alla andra, kommer det ta cirka 20 minuter för mig att ta mig hem. Helt gratis är det också, eftersom min mamma alldeles strax kommer och hämtar mig. In your face, alla skåningar, stockholmare och norrlänningar!

Jag har en ovana. Eller rättare sagt, ganska många ovanor. Men en av dem är i alla fall min tendens att kasta in saker i köksskåp och garderober, och sedan snabbt stänga dörren, för att det jag nyss kastat in inte ska falla ut igen. Nyss lade jag tex. in min nagelfil i badrumsskåpet, på en hylla som redan svämmade över av diverse attiraljer. Och nästa gång jag gör mig ett ärende där inne, kommer det att straffa sig. Jag kommer få en nagelfil, och antagligen mer, över mig. Och om jag inte använder mig av mina kattlika reflexer, kommer jag få böja mig ner, och plocka det.
  När jag bodde hemma gjorde mig denna ovana inte lika mycket som den gör nu. Då kunde man lungt slänga in nydiskade plastburkar i kökskåpet, snabbt stänga dörren, och vara säker på att det antingen skulle bli min mamma eller mina bröder, som fick den tveksamma äran att bli begravda i en våg av plast nästa gång de skulle göra något i köket. Och självklart var det även de som fick trötta ut sina ryggar.
  Nu är det dock jag som måste göra allt jobb. Och min rygg har börjat säga ifrån. Åh, och förresten, ett litet tips. Öppna inte min knivlåda…

Idag har jag varit snäll. Jag brukar vara snäll normalt sett också, men idag tjänade jag ihop extra mycket karma till min ryggsäck. Jag begav mig ut på slätten för ett besök hos min kära mor, och väl där blev jag snabbt inkastad i den pågående städningen. Argumentet att jag faktist inte bor i lägenheten längre ägde ingen giltighet, så det var bara att dra på sig gummihandskarna och sätta igång. Några timmar senare var x antal kilo mat slängda, och kylskåpet och skafferiet nystädade. Jag hade kunnat fortsätta några timmar till av bara farten, när man väl kommer igång är städning faktiskt inte en helt hemsk syssla. Jag hade dock tur och slapp fortsätta med kryddskåpet. Istället bjöd mamma på stekt lax och fransk potatissallad. Det är mumma att vara hemma!

Annars har veckan gått åt till att finslipa lägenhetsdetaljer, ett jobb jag fortfarande inte är färdig med, shoppa livsnödvändigheter(skor och byxor) fira två födelsedagsbarn genom att äga på krocket, öppna min lägenhet för vänner och alkohol, återhämta mig efter vänner och alkohol, och allmänt slappande inför skolstarten på tisdag. Måste säga att jag ser lite fram emot att ha vettiga saker att göra, istället för att spendera halva dagarna framför datorn och diverse filmer…

Dagens låt: Karma, Alicia Keys

Just nu är jag väldigt upptagen med att flytta in och packa upp mina grejer i min lägenhet, och packa ihop och flytta ut min mormors grejer ur hennes lägenhet. Men jag lovar bättring. Eventuellt efter helgen.

Dagens låt: Better man, Robbie Williams.

Tenta-p närmar sig, en vecka kvar till den fruktade fysiktentan. En tenta måste ju vara svår när man får ta med sig både böcker, anteckningar och formelsamling på den. Vår lärare påstår att ingen tidigare misslyckats på den, men någon måste ju bli den första. Och det skulle mycket väl kunna vara jag. För trots att jag har pluggat som ett djur de senaste dagarna, veckorna, har jag inte blivit mycket klokare. Vi får hoppas att allt släpper nu.

Annars har det inte hänt så mycket, var på min gammelfarmor Gretas begravning i slutet av förra veckan. 101 år och några månader hann hon bli, och trots att jag inte träffade henne speciellt ofta, kommer jag sakna henne. Hon var en riktigt personlighet, pigg in i det sista, alltid stickandes på sina sockor till behövande barn, och alltid med en liten dikt på lur. Just nu är världen alldels för tom. Men även om hon lämnat oss för alltid, finns hon kvar i mitt, och alla andra som kände henne, minne. 

Något helt annat blev det i helgen, när det var nördfest i Hannas korridor. Så många mittbenor, skjortor, med pennor i bröstfickorna, och för högt sittande byxor man kan önska sig. Det var riktigt toligt, och bättre blev det senare på HG, med världens godaste drink, och en hel del dans.

Mycket mer har inte hänt, och skönt har det varit. Det betyder mer tid till pluggande.

Dagens låt: To be gone, Anna Ternheim.